Förenta Känslo Nationen

Lördag morgon och jag har fortfarande inte orienterat mig ur sängen. Barnen är vakna, alla tre och jag hör min man vispa ihop frukostomelett till tonerna av kaffe bryggaren. Han är hemma nu. Jag blir lite mindre trasig då!
Efter att ha kollat sociala medier (IG @soldatensfru) och bloggar jag följer läser jag Aftonbladet. Krig Krig Krig. Det är min mans jobb, det kommer inom kort att bli vår verklighet även om det just nu känns långt borta. Ingen annan kommer göra jobbet så bra, göra så stor skillnad. Han kommer hjälpa människor i nöd och göra världen till en bättre plats. Jag är stolt men kan ändå inte tygla känslan; 
- Men jag då?
Jag kommer inte skriva om min mans jobb speciellt mycket, det kapitlet förblir vårat. 
Mina känslor däremot är inget jag hymlar med - jag blottar mig in i själen. Kanske kan jag på det sättet också hjälpa någon.
Likna mig med FN, en organisation som vill jävligt mycket men inte vågar mer än att snacka..
1 Helena Jonsson:

skriven

Hej...

tittar in för att säga Hej och att du inte är ensam i dina tankar....du skriver vackert och är en modig, säkerligen gammal, själ....

kram på dig
<3

Kommentera här: