Ta oskulden på livet
En av mina närmsta vänner lämna på dagis idag, hon är inte ensam om det såklart men det här var hennes första lämning, med hennes första barn. Jag tänker på allt man gör för första gången, varesig det är bra eller dåligt så är det det är stort. Det är något man minns och i de bra fallen hyser extra kärlek till. De inte fullt så bra kryddar man med hat.
Kommer ni ihåg första kyssen?
Första kärleken, följd av första sveket, eller om det var du själv som svek.
Första gången man sa "jag älskar dig" utan att fatta vad det betydde och första gången man sa det och menade det. Förutom sin mamma är jag den enda kvinna som fått höra de orden av min man, fint. Jag själv å andra sidan har gödslat sönder dom magiska tre till höger och vänster. Dock menar jag det nu till honom, till skillnad från förrut - Det är lixom ingen fråga längre!
Första sexet kan vi alla hålla med om att vi utelämnar va?
Första barnet, jävlar vilken kärlek. Jag gav upp allt där och då! 24 februari 2004. Jag var 17 år, 1 månad och 1 dag gammal och mitt liv tog slut. Ingenting har sedan den dagen varit sig likt, allt var bara du - jag dog av smärtan men av kärleken till det lilla kladdiga knytet på mitt bröst föddes jag igen. Säga vad man vill om att man älskar alla sina barn lika mycket men det jag upplevde med min son kan inget slå. Det är mellan oss och det är heligt - förlossning 2 och 3 kommer inte i närheten.
Första giftemålet, vissa tar ju det i andra ordningen men jag sov den lektionen. Jag som älskar att planera var ju i himlen de 8 månaderna mellan frieri och bröllop. Det var den finaste dagen i mitt liv men jag gör fan aldrig om det. Tur för mig att jag valde den rätta första gången!
Nu då, vad är kvar?
Jag vill göra mer saker för första gången, ut och ta oskulden på livet! För om motsatsen till oskuld är skuld vill jag vara skyldig.
Jag vill göra mer saker för första gången, ut och ta oskulden på livet! För om motsatsen till oskuld är skuld vill jag vara skyldig.