Back to the 50´s

Jag är inte mitt bästa mig själv idag. Dagarna ifrån varandra börjar ta ut sin rätt. Över en vecka med ett snitt på ungefär 0,3 samtal per dag som var och en legat under tidspress och ofta slutat i tårar utan tid till tröst. Jag vill ha avlastning här hemma och hans tunga kropp på min om kvällarna. Jag vill ha hud mot hud och någon som frågar hur jag mår utan att sluta lyssna om inte svaret är Bra.
 
Jag är trött, ledsen, arg och förbannad. Allt i ett är en dålig kombination. Jag är ensam. Livet som soldatfru var inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det känns jävligt 50-tal, fast utan milkshakes och twist.
1 erika:

skriven

Att vara hustru till en militär suger. Visst att de är snyggga i sina uniformer men det hjälper inte när man är själv. Min man jobbade i karls-jävla-krona när vi precis blivit sambo. Inte det ultimata. Nu har vi barn och han arbetar nära hemmet men är ändå rädd att saker ska ändras och att han måste jobba där igen. Inte kul när man bor utanför sthlm. Du är så jävla stark och jag skickar några styrkekramar till dig.

Svar: Styrkekramarna uppskattas och behövs! Tack snälla du!!
Mirjam Andersson

2 Linn:

skriven

Åh vad jag önskar att vi bodde i samma stad! Då hade jag avlastat dig när som helst. Kanske inte legat på dig hud mot hud men hade det vart riktig kris hade jag säkert ställt på det också <3

Svar: Flyttar du eller jag?
(Vill du gifta dig med mig?)
Mirjam Andersson

3 Linn:

skriven

Tycker ni har bott klart i Sthlm! Kom hit så blir vi på smällen tillsammans :)

Kommentera här: