Jag vill ha puls

Någon typ av verklighet verkar ha kommit i kapp mig nu och jag längtar hem. Vi åker imorgon när det är dags för Lola att sova för jag har ett starkt behov av att sitta fram med min mans hand på mitt knä.

Julen är över nu, det var den egentligen redan innan den 24.de för min del. Jag känner lugnet krypa ur mig och stressen intar mina porer, letar sig in under huden och tar sats för att hoppa ombord i blodomloppet. Jag vill ha puls.

Ikväll ska vi ut och äta med vänner. Jag är skit ful men för bedövad för att bry mig. En eftermiddags fika hos en döende släkting tog udden av det lilla självförtroende jag hade. Hans fru hade gråten i halsen och tacksamhet i blicken då hon vinkade av oss i dörren när vi for. Han orkar inte ur sängen längre. Hon fick en gnutta ny energi av Lola och beskedet att hon vid sommarens slut ska bli storasyster. Jag önskar jag kunde sagt nått för att stötta men den osande döden tog mitt liv också.
Tanken gnager och skaver, om jag skulle behövt välja, skulle jag tagit hans eller hennes plats?

Kommentera här: