Om ...
Ensamheten tog över inatt och jag satte mig på sängkanten, doppade tårna i golvet och smög två rum bort för att hämta mitt minsta barn. Jag bar över henne till dubbelsängen och placerade hennes varma kropp tätt intill min. De stora barnen är hos sin pappa men hade de varit hemma hade jag valt ut ett mer stilla-sovande barn. Lola är en virvelvind, vaken som sovande. Aldrig stilla och aldrig tyst, precis som sin storasyster.
Det verkar vara ett drag som går i arv bland tjejerna i vår familj.
Att se en följande personlighet i det manliga könet är svårt, det är helt enkelt inte lika många killar. Då min man inte är min sons biologiska far kan han omöjligt ha ärvt något efter honom, men lika är dem ändå. Trygga, lugna och alldeles för jävla vettiga. Motsattsen till det kvinnliga könet alltså.
Undra vad nästa skulle bli? Om, bara om ...