SoldatensFru

Jag avskyr den så pass mycket att jag inte vill att den ska finnas i min kropp. Den har börjar känna av mitt förakt och visar månad efter månad vem som bestämmer. Jag pratar om mensen.

 

Det här är första månaden sedan i somras som jag inte kännt mig gravid cirka 20 minuter efter sex. Jag blir skengravid direkt och i hoppet och bubblan känner jag efter så pass mycket att brösten ömmar, magen putar och luktsinner är på helspänn. Jag blir automatiskt sugen på allt som jag de fyra tidigare gångerna haft begär efter och tycker mig se en tydlig aura av gravid-lyster runt mitt huvud.
Något jag aldrig haft som gravid förövigt. Faktum är att jag inte kännt mig gravid en enda gång då jag faktiskt har varit det utan fått en chock av det lilla plusset som uppdagat sig framför mina ögon där och då på toaletten.

 

Nu ger sig inte kroppen innan jag byggt upp ett hopp om ett litet foster i min mage. Inte förrän jag inbillat mig tillräckligt. Först när jag lagt pengar på det dyraste testet, andats upp min puls till max, samlat mod, hållt mig hela förmiddagen och tillslut kissat på den lilla stickan för att sedan lida de längta minuterna i ett liv för att se ett enda jävla streck visa sig på displayen, då behagar den komma.

 

De blodiga dagarna spelar mig ett spratt och hånar mitt hopp och min längtan. Min kropp och jag hatar varandra på lika villkor men den här gången tänker jag inte ge mig så lätt ...