En vanlig jävla mamma
Dagarna är så jävla bra, så in i helvete dåliga och så tillbaka igen. Livet med barn svänger och kränger likt en smal väg på ett berg i Italien. Vare sig den leder upp eller ner är den krokig och det går fort i vändningarna. Det är tur att det är de fina minnena man minns. På bild ler alla och de sura minerna slänger vi i en av flygplatsens alla soptunnor på vägen hem.
Jag vill slänga dagens tjafs redan nu, spola ner det i toaletten tillsammans med de blodiga tampongerna. Se allt som jag hatar bara försvinna ner i avgrunden. Jag blir arg på barnen när de uppför sig illa, de gör så för att de är hungriga och fryser. Jag blir arg på mig själv som borde förutsätt detta. Jag blir arg på min man för att barnen nu är arga på mig. Ilskan stannar ett slag men den går fort vidare, barnen glömmer för fort och min man förlåter för lätt. Mig lämnar den inte, den pyr innanför semesterleendet jag klistrat på. På semester ska alla vara glada och lyckliga och sams. Det gäller inte barnen och det gäller fan inte mig. Det är precis samma saker som hemma, den enda skillnaden är att man som vuxen borde vara så mycket generösare, gladare, roligare och tillåtande. Jag testade att bara vara som vanligt idag, dock utan sömn och för lite kaffe - det gick sådär.
Imorgon ska jag vara "semester-mamman"!