Revansch
Gårdagens uteblivna skit fick sin revansch idag. Inte händelsemässigt eller på grund av barn med bristande humör utan enbart känslomässigt. Sömnbristen och tentaångesten börjar gå över styr nu och jag vill påriktigt bara gråta hela tiden. Ha tålamod med mig, med svackan i antalet inlägg och min klagan över precis allt.
Jag kommer resa mig starkare, som jag alltid gör, men innan dess ska jag rätt ner i skiten - det är dock inte långt kvar till jag slår i botten. Först då kan jag skrika "AJ!!", kravla mig upp och påbörja min klättervägg upp igen.
Nu ska jag äntligen få vila i den famn där jag hör hemma!