Hej!
Jag är inte förälder men jag har en mamma och en pappa. Dessa två har alltid funnits där. Precis som du skriver så har det funnits regniga fotbollsmatcher men mina föräldrar har alltid funnits på matcherna i alla fall. Kan säga att det betyder otroligt mycket att ha sina föräldrar där. Man känner dig trygg.
Även om jag älskar mina föräldrar över ALLT ANNAT på jorden så kommer den där dagen då man bara är trött på dom. Då dom är jobbiga och man vill inte svara när dom ringer. Speciellt i tonåren! Haha
Men samtidigt. OM jag inte svarar när dom ringer får jag dåligt samvete. Och det du skrev om "när ska man låta barnen få känna dåligt samvete när dom gör fel?"
Det kommer tror jag! När dom är tillräckligt stora för att inse vad rätt och fel är så får dom dåligt samvete när dom ser att en annan person blir ledsen på grund av deras handlingar eller liknande.
Så var inte orolig. När jag jobbade på förskola med barn i åldrarna 3-5 så fick dom dåligt samvete ibland när dom såg att kompisarna mådde dåligt pga deras handlingar osv. Och då fick man vara där och hjälpa dom att be om förlåtelse.
Men samtidigt tycker jag att om barnet gör något dumt så måste barnet veta att det är fel. Då kan man skälla lite på barnet eller i alla fall prata med det. MEN man får INTE glömma att lyfta upp barnet i ljuset sen när han eller hon gör något bra! :)
Så det kommer! Men håll dom inte för mycket bakom ryggen så dom inte vet vad som är rätt och fel osv :)
Kram på dig! :)
Exakt så. Du satte ord på det. Jag trodde att mina föräldrar skulle bli exakt så som du skriver på slutet att du vill bli, men de är istället "en vecka på sommaren" och "julafton med presenter och jävla traditioner". När blev dom så? Självupptagna och egotrippade? Jag vill inte! Tänker inte! (Hoppas jag. Men vem vet.)
Du är modig som skriver.
skriven
Jag vill också vara precis så där som du skriver i slutet. Närvarande med andra ord.