Översvämning och tragik
När det är sådär nära som det är just nu fylls jag med så många känslor att jag inte vet om jag är glad eller ledsen. Det är många och det är för mycket av samtliga och jag svämmar över. Som en dag du längtat efter som äntligen kommer, det gör dig lyckligast i världen för att den stunden är kommen men olyckligast i samma ögonblick för du vet att den snart är förbi.
Men kommer gör den, oavsett, och slut tar den likaså. Det gäller att kunna njuta under tiden och det är oftast där jag brister. Jag har så svårt för här och nu, mitt liv består oftast av igår och imorgon och jag är medveten om att jag missar mycket på grund av det men det är en överlevnadsinstingt många gånger. När jag inte mår bra i mig själv eller i en situation kan det rädda mig tillfälligt att förlora mig in i framtiden och att erinra forntidens mest vackra dagar. Tragiskt kanske ni tycker och det är okej, jag håller med.
Snart är han alltså här igen, hemma hos mig. Den här helgen ska vi inte göra någonting alls. Den är lång och mitt mål är att den ska bli tråkig, mysig såklart men tråkig också. Det har flängts så mycket på senaste att jag behöver lugn och ro och jag behöver en vardag med honom. Om det sen blir vardag på en helg, det struntar jag i.