I praktiken
Det mest praktiska vore ju att den ena tar hand om alla barn och den andra får saker gjorda, men vem fan är praktisk? Det mest praktiska egentligen vore ju att inte skaffa varken barn eller familj alls. Jag är inte vidare praktisk men jag kan gilla smarta lösningar och allt som underlättar. Ett bra exempel på det är vårt extremt sparsamt inredda hem. Vi lever spartanskt så till den milda grad att folk som hälsar på oss frågar om vi nyligen flyttat in, ska flytta ut eller bara har målat om hela lägenheten. På väggarna ekar det tomt av prydnader, minnen och hemtrevnad. Det är inte bara praktiken som spelar in här utan att jag, ungefär som med kläderna, inte känner mig hemma i inredningssvängen. Jag tycker helt enkelt inte att det är snyggt med prydnader och fyller inte prylarna en extremt bra funktion hatar jag dem och de åker i soporna.
Nu i slutet av sommaren har vi haft mer tid än vanligt här hemma och det har lett till en och annan sväng till kontainern nere vid parkeringen. Även klädinsamlingarna i vårt närområde har försetts med kläder, skor och mjukisdjur. Äldsta dotterns rum var senaste projektet, där fick några leksaker dock bo i källarförrådet tills de passar småttingarna. Hon har länge velat ha ett skrivbord och efter att ha gjort plats fick hon det som stått i vår hall i många år. Det är ett gammalt skrivbord av värde och egentligen inget man ställer i ett barnrum vars ägare ofta målar med glittriga tuschpennor men i hallen har det endast använts till att bära en skål där vi lägger nycklar och solglasögon och skräp som vi inte orkar slänga i soporna på andra sidan väggen. Nu är hallen tom och vi letar efter en stor spegel att fylla den med, jag måste ju kunna ta snygga selfies i mina träningskläder.