Precis som igår kväll infinner sig känslan av att natten kommer bli lugn och skön, vid den här tiden på dygnet kan man höra en knappnål falla hemma hos oss. Det är ljug. Falskt alarm fast i det tysta. I alla fall om denna natt tenderar att bli som den förra. Jag hann sova tre timmar innan det blev en ny dag. Som frukost på eländet blev det stressigt och vi lämnade hemmet i kaos när vi gick till förskolan. Både Lola och jag grät vid lämningen, hon innan, jag efter.
Jag försökte koppla av när jag kom hem igen, då plötsligt ville Vira gärna sova 4 timmar i sträck. Men med en bomb sprängd i samtliga rum kunde jag inte varken sova eller ligga still. Min vän kom förbi och vi gick en promenad och så var ännu en dag förbi. Min son ett par fotbollsskor rikare och jag tröttare än någonsin. Just precis nu sover alla barn, jag ska skynda mig jag med innan de fattar att de kan jävlas med mig...