Sjukdommar och gnäll
När vännerna gått hem och festen tagit slut igår hade jag så ont i magen att jag grät. Om det var bebismagen eller stressmagen vet jag inte säkert men jag är fortfarande öm och en dag i fosterställning skulle vara att föredra. Det kommer ju såklart inte hända, varken idag eller en av de närmaste i framtiden.
Lola är sjuk och gnäller på nätterna, jag är trött och gnäller på dagarna. Hon vaknar tidigt, jag somnar sent. Vi är en dålig kombination just nu och det underlättar knappast livssituationen.
Den jäveln ja. Tankarna på att det här inte håller kommer oftare nu än någonsin tidigare. Omständigheterna spelar såklart in. Det är grått och kallt både utanför fönstret och inne i själen. Kärleken som i vanliga fall lyser upp är långt borta, för långt borta. Kampen inom mig är outhärdlig. Jag vill så gärna men kan inte och vet inte hur. Jag vill hitta den ljusa sidan men jag antar att jag står för långt bort på den mörka.
Och så är det fredag till råga på allt. Det kanske river upp såret lite extra. Han skulle ha kommit hem idag egentligen ...