SoldatensFru

Macka efter macka efter macka. Jag kan inte sluta. Fick någon form av panik hunger nu efter både träning och promenad att den tänkta omeletten till lunch inte hans med att lagas. Vi har oftast inte bröd hemma då ingen direkt äter det, speciellt inte när stora barnen är borta. Men idag kommer dom så jag köpte en limpa ... den är snart slut!

Så snart ligger jag väl här i sängen med kramper från helvetet, jag tål ju inte bröd. Jag kommer ångra mig då men just nu är det fortfarande värt det.

 

Det är så med mycket i mitt liv. Aggera först, tänk efter. Bränn alla pengar dag ett, sen får det svida tio gånger så länge. Fira som att det inte finns någon morgondag, men det gör det alltid. Älska som att inget kan rasera det, jävlar vad det kan slå tillbaka. Ge allt, kräv inget. Du kommer bli sviken, huggen i ryggen och lurad. Men de gångerna du inte blir det gör det värt. Det är bara att bryta ihop och gå vidare. Kastar du dig utan fallskärm blir du en jävel på att landa rätt. En dag kanske du slår ihjäl dig men fram tills dess har magen pirrat av adrenalin.

 

Jag känner för att göra något galet nu och tur är kanske att jag inte kommer på vad det skulle kunna vara. Jag längtar till den dagen vi ska föda barn igen. Det känns så länge kvar även om de första 12 veckorna har gått så sjukt fort. Snart är vi där, som det grymma team vi är. Om en vecka får vi se det lilla livet för första gången.