Jag har ju hela glömt bort att berätta om det storslagna som hände häromdagen. Graviditetens typ första steg framåt, inskrivning på MVC. Min man var med men så var även vår dotter så hans uppmärksamhet gick till henne. Fler gånger än så kommer han nog inte kunna närvara på grund av sitt jobb men jag får väl anse mig van vid det här laget. Vi har fått tid för första ultraljudet också, vi hoppas båda på att kunna byta den till en som passar bättre. En måndag morgon eller en fredag eftermiddag står på önskelistan då dessa tider är de enda han kanske kan lösa, komma senare eller gå tidigare.
Ibland går jag in i perioder då jag ständigt förväntar mig det värsta. Min osvikliga tur finns alltid hos mig men den täcker inte allt. Det är mer som en försäkring som i slutändan ställer allt tillrätta. Olyckorna kommer längst vägen oavsett. Just nu är en sådan period, jag vet inte varför men bebisen i magen bidrar en aning kan jag tänka.
Jag vill bara se att allt är bra därinne. Är det inte det hoppas jag att min hand vilar stadigt av trygghet i en annan.
skriven
Håller med dig. Ska på
RUL nu på torsdag. Tror inte jag skulle kunna gå utan min man. Helst vill jag bara lyssna efter hjärtljud först så att jag vet innan vi börjar titta.
Hoppas verkligen ni kan få en tid så din man kan va med.