Söta utan socker

Utan badkar hade jag inte överlevt vintern, och utan vettiga barn hade jag inte överlevt dess uppväxt.
 
En delad artikel på Facebook om lågstadieflickor med BH och smink chockerar inte mig. Det är min hemmaplan och jag har inside information från brottsplatsen dagligen. Min äldsta dotter går i tvåan. Det finns tjejer i hennes klass som har små bröst, av samma anledning som pojkarna i samma ålder med samma symptom, de är överviktiga. Tjejer i tvåan behöver inte BH, de behöver heller inte foundation eller mascara eller läppstift. Min dotter ber inte om det heller. I ett samtal med hennes fröken fick jag även veta att hon avrått en kompis att använda foundation för att det kan ge henne dålig hy. Det gör mig stolt.
Om hon inte varit en snäll flicka hade hon kunnat varna samma tjej om vad godis gör för samma organ samt med den övriga kroppen. Att neka en åtta årig flicka produkter för vuxna kvinnor tycks självklart för de allra flesta ändå. Men när jag som mamma till dagisbarn för första gången ifrågasatte personalens kunskap om kost och hälsa och krävde nolltolerans på socker i maten blev det ett jävla liv.
 
I skolan och på förskolor serveras fortfarande sylt och ketchup till maträtter det anses höra ihop med. Att man sedan matchade ihop dessa bullar med sylt och socker i olika former för så pass länge sedan, då ingen kunskap om dess biverkningar fanns, verkar ingen ta hänsyn till.
 
Att få snea blickar från andra mammor när jag innan kalaset fick förklara att mina barn inte fick äta godis och därför kunde få något annat i påsen vid fiskdammen fick jag vänja mig vid.
Idag är jag inte lika hård efter som jag inte känner att det är nödvändigt. Mina barn väljer självmant oftast andra alternativ och är aktiva barn av naturen. Jag oroar mig inte ett dugg för deras hälsa då jag har drillat den från start men jävlar vad jag har fått försvara mig för de valen.
 
Vad är en BH egentligen jämfört med ett ofungerande imunsystem?
Vad är lite läppglans jämfört med övervikt?
Vad är en underlagskräm jämfört med underlag för hjärt och kärlsjukdomar?
 
När dagen kommer då min äldsta dotter vill gå lös i sminkväskan ska jag räcka henne min och lära henne allt jag kan. Sen ska jag visa hur hon tvättar bort det och så ska hon få öva och öva och öva tills det ser så pass snyggt ut att hon slipper lämna hemmet som en clown.
1 Mikaela Bergström:

skriven

Det ena behöver ju inte utesluta det andra. Att utseendefixeringen går lägre och lägre ner i åldrarna är så jävla sjukt och jag bävar för den dagen Vilja kommer hem och säger att hon inte är fin nog. Jag ska iaf göra mitt bästa för att stärka hennes självförtroende.
Och trots att Vilja må ha en mamma som älskar choklad så kör vi också sockerfritt här hemma, och kommer be om specialkost när det är daga för förskola. Varför lära någon att äta sånt som man faktiskt inte behöver? :-)

Svar: Helt rätt! Heja dig!!
Mirjam Andersson

2 Evelina :

skriven

På min sons förskola lagas all mat från grunden, det är på nivån att kocken gör sin egna pesto. Tack vare det kan jag tycka att lite sylt till pannkakorna är helt okej. Det handlar om balans tänker jag.

Ang utseendefixeringen är det verkligen fruktansvärt och jag tror att vi vuxna måste ändra vårt förhållningssätt till utseende för att våra barn ska få det lättare än vi har haft det. Lära barnen att man exempelvis kan sminka sig om man tycker att det kul och inte för att uppnå känslan av att bli finare. Jag borde kanske inte ha sagt "åhhh vad fin du blev" till w efter att jag, på hans begäran, hade målat hans naglar lika röda som mina. Utan istället sagt något i stil med "visst är det roligt att man kan ha olika färger på naglarna." Jag vet inte, exemplet låter kanske töntigt. Men jag tror att vi måste prata annorlunda om utseende om våra barn ska växa upp med ett annat fokus än att det är så jäkla viktigt att se bra ut. Och utan dagens normer kring vad det ÄR att se bra ut.

Jag vill inte att w ska sätta sitt värde i relation till hur andra (och han själv) bedömer hans utseende. Eller att han ska värdesätta andra utifrån deras utseende. Nu är ju han kille så samhället kommer kanske vara snällare mot honom och kraven på ett enligt normen perfekt utseende kommer kanske vara lägre. Men han kommer ju omges av tjejer i olika sammanhang och jag vill att han ska vara en kille som får tjejerna att känna att de inte behöver hetsa kring sitt utseende, utan att de är sjukt bra som de är. Oavsett om det är hans partner, vän eller syster.

Sen är det klart att det ska vara ok för honom (och för alla andra) att finna glädje i att göra sin fin. Men då ska det vara just lustfyllt att göra det och inte ångestladdat. Och tillåtet att få sätta sina egna premisser kring vad som är fint.

Tack för en grym blogg. Du skriver väldigt engagerande och det har blivit en daglig rutin att gå in här. Du verkar vara en väldigt stark kvinna och mamma!

/Evelina

Svar: Inte alls ett töntigt exempel utan helt perfekt! Jag snor det tänker rakt av! ❤️
Mirjam Andersson

Kommentera här: