Avundsjuk och full av beundran

Den lilla bebisen är född och hon är inte längre gravid. Avundsjukan håller beundran i handen. Jag känner henne bara som gravid och nyfikenheten om vem hon är, som sig själv, är stor. Jag önskar den nya familjen på fyra all lycka och jag längtar till den dagen då jag får känna starten av en förlossning, meddela nära och kära att det är på gång och peppas av dem samt sociala medier tills det är dags att håva in lyckönskningarna.
 
Första närheten av den lilla kladdiga på mitt bröst, där och då är lyckan som störst, innan man i eftervärkar ska krysta ut en tom påse som får det ömma underlivet att svida värre än urinvägsinfektion och svamp i ett.
Att få klä på den de där små gulliga kläderna med matchande mössa till för att sedan ta ett tusen bilder från olika vinklar och trycka upp i ansiktet på den som står bredvid, även om den ser just detsamma som både jag och kameran visar.
Att få besök första gångerna. Äntligen kollar ingen längre på mig, pekar på min mage eller kommenterar mina former, brist på former, formen på det jag äter, att jag äter, om jag äter, vad jag äter. Hur stor jag är, liten, rund, fotboll, badboll, framifrån, bakifrån och från sidan. Att jag strålar, att jag spiller, att jag ser pigg ut, trött eller bara svullen. Någon jävla aura som inte finns, några fina kläder som inte sitter bra, något obefintligt smink. Och NEJ, det är inte "bara mage"!
Nä, äntligen syns bara min bebis. Inte för att de kan se hur jävla perfekt den faktiskt är, det ser bara vi. Det är som en hemlighet bara vi besitter och som vi aldrig kommer att avslöja för omvärlden, vi låssas att det är ett barn som vilket annat på denna jord men vi vet...
De rastlösa dagarna på BB, utan koll på klockan, utan ansvar för matlagning, med personal och personer omkring oss som bara bryr sig om att just vi mår bra. Allt är för vår skull och ingen dömmer. Oavsett hur vi ser ut eller uppför oss har det garanterat funnits många som varit värre.
 
Men innan dess så vill jag ha lata dagar på landet med alla i familjen, släkten och vännerna.
1 S:

skriven

Jag är sååå trött. Helt galet. Kan sova i tid och otid. Skönt att ha honom på utsidan. Snart är det din tur fina du. Tiden kommer gå så snabbt och jag kommer ojja mig över att jag inte hinner med. Snart rullar vi barnvagnar ihop ❤

Kommentera här: