SoldatensFru

Hur jag än försöker att intala mig att de tre resterande dagarna kommer att försvinna likt alla de andra kan jag inte förmå mig att hålla mig lugn för det. I paniken över att han inte är här räknar jag ner varenda sekund och försöker fokusera på målet; semester, landet, sommar och bebis. Tid tillsammans är det enda jag vill ha just nu, att vara två om saker och ting.

 

Även dagar som denna gråter jag med ett leende på läpparna. En fantastisk dag då jag fick vara en del av min väns BabyShower. Hon ska ha en dotter undefär samtidigt som jag. Allt gick som planerat och hon blev rejält överraskad och rörd till tårar. Solen sken på mina bara ben och jag kände mig till och med ganska fin i min klänning. Då allt vad barnvakter heter saknas mig just nu hade jag med mina tjejer, säkert hade någon kunnat ta dem om jag velat och försökt men orken att styra upp finns inte där. De var med och båda två hjälpte till med sitt bästa humör, sina vackraste leenden och sin artigaste attityd. Att få beröm över mina barn kan vara den största egoboosten för mig. Att få höra från andra att de är fina ger mig styrka och det finns inget jag behöver mer av just nu. Från morgon till nu har dagen varit perfekt och det kanske är just därför jag gråter, jag vill dela mina perfekta dagar med honom lika mycket som de vanliga. Jag behöver honom vid min sida oavsett och i alla väder och han är inte här.

 

Lika mycket som jag behöver gråta mot en axel och sitta i en famn när jag är nere och ledsen behöver jag någon att dela min lycka med dagar som denna. Med solens sken i blicken vill jag berätta om det bra och mina fötter behöver massage om kvällarna varesig jag gått på en sandstrand eller på krossat glas. Jag är trött i benen och trött i hjärtat. Jag är trött i nerverna men framförallt trött på att vara trött.