Varmt kaffe

Minsta vaknade 06.30 men det var en leende liten tjej som jag plockade upp ur spjälsängen ett par rum bort. Hade hon förstått att det faktiskt går att klättra ur skulle hon inte ha några problem med att fullfölja det men ännu har hon inte begripit detta och för det är jag tacksam. Vi tar med täcke och kudde ut i soffan, jag är inte redo för morgon riktigt än. Likt en riddare i rustning på en vit häst kommer han bara minuterna efter, i kalsonger och med sitt stjärnbeprydda täcke släpandes över det grusiga golvet. Han ler mot mig sådär som bara han kan, det finns ingen i världen som har ett så äkta minspel som min son och jag hoppas aldrig att han tappar bort det.

Jag vet vad leendet betyder och jag kryper ner i sängen igen. Den stängda dörren samarbetar med både persienner, rullgardin och vanliga gardiner och gör rummet svart. Tillsammans dämpar de även ljudet av glada sånger som kommer utifrån vardagsrummet och när jag kommer ut igen är de i full gång med frukost.
 
Nu dricker jag varmt kaffe och har kraft att väcka mellanbarnet, hon kan få uppföra sig hur fan hon vill för denna morgon slår ingen sönder!

Kommentera här: