SoldatensFru

Ett par dagar har passerat fyllda till bredden med så jävla mycket att jag knappt hunnit sitta ner. När jag kom hem igårkväll efter en heldag tillsammans med min sons klass, och innan dagen började 07.30 hunnit lämna lilla hos barnvakten och efter dagens slut vid middagstid hämtat upp igen, satt mina fötter som fastgjutna i skorna. Svullen, trött och hungrig men ändå glad in i själen, min man är hemma igen.

 

Även idag har vi maxat aktiviteterna, allt som jag inte hinner, orkar eller kan när han är iväg ska utföras de få dagar han är hemma - och det blir en del, det vill jag lova.

Men till skillnad från igår gick denna dag inte lika smärtfri. Klädvåndan börjar kapitulera nu när magen är så pass stor att inget längre passar. Det är för tajt, för kort, skaver eller trycker. Varje morgon är en kamp och idag likaså. Vi ska bara till parken så jag vill inte klä mig i fin kläder, det är dock det enda jag köpt ett par av på senaste och det enda som passar så visst vore det mest praktiskt ändå.

Jag hittar till slut ett linne som täcker magen, det framhäver dock valkarna på ryggen men med en mjukisväst till ser det okej ut. Familjen har gått i förväg för länge sen, jag vet att de gör så för att inte stressa mig men idag har det motsatt effekt. Humöret vänder med de varma vindarna och stunden i parken bli riktigt fin. Det är inte förrän vi kommer ner till centrum och listan med de ofantligt många ärendena ska bockas av som motgångarna blir fler än punkterna på pappret. Redan i första affären känner jag hur det börjar klia i ögonen, min allergi är tillbaka med buller och brak. Jag kan inte låta bli att gnugga och riva och hokus pokus ser jag ingenting. Det brinner i hela mitt ansikte och jag gömmer både svullnad och tårar bakom mina solglasögon där inne på H&M.

 

Till slut blir blickarna för många och jag får muta Lola med glass för att sätta sig i vagnen och gå ut med mig. Vi köper glass som hon glatt mumsar på och jag beslutar mig för att fortsätta avbockningen tillsammans med min man. I nästa affär tuggar Lola av botten på sin glass och det rinner plötsligt smällt gegga överallt. Jag försöker rädda både barn och vagn vilket resulterar i en stor chokladfläck mitt mellan brösten på det vita linne som jag bara några timmar tidigare applåderade över att ha hittat. Jag gråter igen, fortfarande bakom mina solglasögon.

 

Den varma mjukisvästen går knappt att knäppa över magen men jag lyckas tillslut och liknar nu en uppstoppad korv. Det är varmt och jag svettas. Jag känner mig vidrig på alla sätt men på något magiskt vis lyckas min man peppa mig till att få ett par saker till ur världen. I mataffären glömmer vi hälften av det vi tänkt och allt det viktiga. Jag nyser ett dussin gånger i minuten och var gång sprayar jag mig själv eller andra med snor. Det kommer lite kiss också. Lola vrider sig i vagnen och vill ha allt tills hon får det. Det är jobbigt att handla även som två den här gången och jag kan inte förstå hur jag klarar det själv varje gång annars.

 

Väl hemma igen känner jag mig räddad, tårar och ClearEyes lugnar ögonens svullnad och jag sätter mig på balkongen med ansiktet mot solen och blundar en lång stund. Min man lagar lunch och jag njuter av att han tar hand om mig. Det smakar ljuvligt, den tugga jag får i mig, den enda innan min hals och mina bihålor svullnar igen och jag knappt kan andas. Ännu en allergisk reaktion men denna ger sig inte lika lätt.

Jag bryter ihop om och om igen och det tar timmar innan jag kan äta något igen.

 

Vi avslutar ändå dagen på topp på något underligt sätt. Vi hann en sväng till IKEA och på en pisskvart hade vi inrett balkongen så som jag föreställt mig i mitt huvud i flera år. Jag fick även ett ryck och städade ur förrådet under tiden som tvättmaskinerna gick varma. Slutet gott och nu ska jag tigga till mig en massage...