Inom kort
Måndag morgon och han är borta igen. Någonstans djupt därinne känns det ändå att det ligger en liten del av honom och växer i mig. Som en liten, liten klump av trygghet. Det är en kort vecka även denna, han kommer igen på torsdag och då har vi jullov tillsammans. Vi åker på Sverigeturné som vanligt när familjerna ska besökas. Det är oftast roligt, vi är bra på att åka bil tillsammans men jag längtar dock efter en större. Till sommaren har vi inget val, vi fem fyller upp den kombi vi har ni och med ännu ett barn med tillhörande dubbelvagn får det bli en 7-sitsig.
Bilar är långt ifrån min avdelning, jag har inte ens körkort. Jag lämnar det i tryggt förvar åt min man och den manliga delen av hans familj. Det ämnet kommer med största sannolikhet att diskuteras under jul, det och så mycket annat. Jag längtar nu, likt ett barn, till exakt samma ögonblick jag älskade som liten. Inte att få utan att ge. Till doften av granen och till pirret i magen som smittar mellan blickarna. Till julskinka och att trängas i köket. Till julklappsrim.