Längtan och förväntan
När det inte blir som jag tänkt mig blir det snudd på ingenting. Minsta motgång golvar mig idag och illamåendet har kommit krypande tillbaka. Jag har fått mina måsten gjorda men inget av mina viljor och absolut inget spontant utöver det.
Min man tränar med Lola på MiniSats nu, jag va där en sväng imorse men beskedet att det var fullt just då tog kol på dagens ambitioner. Jag vände om med tanken att träna nu med honom men det stannade vid en tanke.
Jag känner inte igen mig själv när jag inte orkar. Jag brukar kunna köra på utan att ens känna efter i vanliga fall men nu bromsar jag innan jag ens börjat rulla. Jag vill känna fartvinden i håret igen, i med vind eller motvind spelar ingen roll, bara blås mig av stolen.
Vi skulle kunnat fira nyårsafton ikväll, så redo är vi. Allt är handlat, preppat och fixat. Bord, stol och duk står och väntar i hallen på att få ställas upp. Maten längtar efter att få bli tillagad från sina hyllor i kyl och skafferi. Dammsugaren skriker efter att få gå varm. Imorgon ska det stökas redan från start, jag ska skriva en tidsplan över ordningen på upplägget där jag även hoppas på att kunna klämma in både träning och minst 20 min framför spegeln innan gästerna kommer och fördrinken ska kyla dess strupar. Kyla ner för att sedan värma upp i glödande samtalsämnen. Vi är ett bra gäng imorgon. Jag längtar med förväntan.
Jag känner mig redan bättre till mods efter att få ha gnällt lite här och peppat lite inför imorgon.