SoldatensFru

Det börjar sjunka in nu. Av och an hela veckan har jag glömt bort att jag faktiskt är gravid och jag hoppas det kommer fortsätta så. För alla ni som tror att det här kommer bli en dans på rosor -blogg från och med nu har aldrig haft så fel. Jag vill ha ett barn till, de nio månader innan som kommer på köpet är bara nödvändigt ont. Dock känns det så mycket mer verkligt nu när min man vet om det också, även om han var långt ifrån den första som fick veta.

 

Jag kan känna lite rädsla över att detta nu kommer att förvandlas till en gravid -blogg. Det kommer vara en stor del av min vardag och mitt liv men långt ifrån allt. Slå mig med en kommentar om det blir för mycket.

 

Enligt alla "första dag på sista mensen" test så befinner jag mig i vecka 6, det betyder kort sagt att det är sjukt tidigt. De flesta håller inne med sin graviditet fram till vecka 12 då risken för missfall är störst de första tre månaderna. Jag hade inte ens hållt inne med det de olidligt långa fem dagarna som passerade mellan testet och igår, om det inte vore för att min man inte kunnat få veta innan.

Skulle det inte gå hela vägen så får ni ta mig i handen och följa med mig i sorgen också.