Fängelse och tortyr

Jag känner mig varken helad, renad eller frälsad. Men jag känner att jag vill gå dit igen. Det var inte alls som jag föreställt mig och det är någonting positivt.

För att försöka få bättre tajming på ägglossningen i fortsättningen köpte jag ett graviditetstest idag. Jag hade hoppats att det skulle räcka med att ha det i badrumshyllan för att mensen skulle komma, så lättlurad är den tydligen inte. Jag klarade inte av att göra det idag. Vad det än skulle visa vill jag inte veta, inte idag.

Imorgon kommer mina bästa tjejer hit. Den klick av kvinnor som råkade jobba på samma ställe under en period. En period som jag fastnade i och jag kan nog tala för alla oss när jag säger att det jobbet aldrig kommer att bli detsamma utan oss där, tillsammans!
Med dem här under mitt tak kanske jag vågar ta ett minus, för ett plus finns bara i drömmarna. Ju fler timmar som passerar på övertid desto svårare blir det att inte fantisera, det får mig att bygga upp ett hopp. 

Jag har hört att folk på långa fängelsestraff dör när de förlorar hoppet, mitt vill jag ta dö på. Dock känns min kropp som ett fängelse just nu. Jag har ingen kontroll över den, den låser in mig och får mig torterad. Jag plågas på värsta sätt innan jag avslöjar sanningen, faller ihop och blöder..

Kommentera här: