Kärleken slog mig, med 6-0

... Det tar inte lång stund efter min nedlåtande kommentar till den som har spytt ner jackan som hänger på balkongen innan det går upp för mig, det är jag. Jag begraver huvudet i kudden och önskar mig hem till mitt egna sovrum, min hemmaplan, mitt singelliv där inget pirr existerar. Han kysser min nacke och får mig snabbt på andra tankar.
Mitt medvetande trollas tillbaka till hans säng, hans famn och under hans heta kropp skälver min av åtrå. Vi har sex för första gången, med blickarna fästa i varandra och under olidlig tystnad. Jag var fortfarande generad och oerhört nervös. Första gången följdes snart av andra och tredje, fjärde, femte. Det blev bättre och bättre för varje gång. Tack och lov!
På skakiga ben påverkade av alla tänkbara sorters vätskebrist gav jag mig ut i den då främmande staden, handlade mat och styrde upp en middag lagom till han kom hem från jobbet. Vi åt och älskade.
Dagen kom som vi så länge pratat om, jag går emot alla mina principer och ser en fotbollsmatch ihop med en supporter ur motståndarlaget. Det är en solig vårdag på västkusten, vår är till och med en underdrift, det är sommarvärme i luften och halsduken i blå ränder runt min hals gör mig svettig i nacken. Det finns inte en chans att jag tar av mig den ändå. Invidningen av nya (gamla nya gamla nya gamla) Ullevi sänder vibbar av spänning genom hela stan. Det är en vacker arena och hemmalaget IFK har en stark publik.
Bästa vädret, finaste arenan och hemmamatch mot DIF - Inte fan kan de få mer än så? Djurgården måste vinna.
Vi dricker öl och håller handen, vi kysser varandra med passion och jag känner att jag faller mer och mer för den här killen. 1-0. Ullevi brister ut i skrik och applåder. Jag tar tio djupa. 2-0. Matchen har ju fan knappt börjat. Jag tröstar mig med att det är lång tid kvar. 3-0 följt av 4-0. I halvlek försöker jag peppa mig själv med idiotiska meningar om att "det bara är en sport" och att "det viktigaste inte är att vinna". Åt helvete. Jag vill gå men kärleken som sipprar igenom mitt arga humör får mig att stanna.
Andra halvlek står hela arenan stolta upp på stolarna och hoppar i armkrok till de egna tonerna av "Alla heter Glenn i Göteborg". Bänkraderna skakar där jag sitter med armarna i kors och gråter i min fina halsduk. Med rödsprängda ögon och skamm i blicken ser jag änglarna leka in 5-0 och 6-0. Är jag en dålig förlorare är han en ännu sämre vinnare. Det var mitt livs värsta och garanterat fulaste dejt.
 
Denna stackars kille har nu sett mig as packad, jag har spytt i hans knä och gråtit otröstligt i takt med att jag högt ventilerat hela mitt register av fula ord och svordommar. Han vill fortfarande ha mig kvar - tro fan att jag stannar.
 
Dagen därpå har vi picknick på klippor med utsikt över havet, jag hälsar som hastigast på hans mamma som turligt nog är lika oförberedd på det mötet som jag, vi tar årets första dopp i 4 gradigt vatten och vi vinkar av varandra på perrongen. Något vi kom att göra många gånger den följande tiden.
 
Med saltvatten i håret och doften av honom kvar i kläderna känner jag att jag åker åt fel håll. Då skickar jag ett sms till min syster: Jag är kär!
1 Catja:

skriven

Åh va fint!!!

2 Marielle Ramel:

skriven

Men gud så fint! Man vill bara høra meeera!

Kommentera här: