Bländad

Jag har börjat skriva på ett dussin inlägg, för att sedan radera allt och lägga ifrån mig skärmen. Jag vill skriva men det har inte gått. Som att jag inte kan bidra med något om jag inte mår dåligt. Som att jag inte kan skriva om jag inte äts upp av ensamheten. Som att det måste handla om min längtan till honom.

Han är hemma nu och allt är verkligen bra. Dagligen påminns jag om varför jag valde honom till min man och att uppleva den känslan så pass ofta gör mig lycklig ända in i märgen. Barnen är i faser så vackra att jag gråter. Julen har varit perfekt och jag nästan skäms över alla de vackra gåvor jag fått. Hur jävla kul är det att höra om? Jag blir nästan irriterad på mig själv över hur glansig den här bubblan är. Över hur det sticker i ögonen av dess självlysande färg. Som en naken glödlampa som tänds mitt i natten och du måste kisa. Jag bländar mig själv.
1 Anonym:

skriven

Det är du väl verkligen värd efter motgångar? Typiskt svenskt att det ska sticka i ögonen! Njut och tanka energi!!

2 Mickis:

skriven

Njut! ❤️

Kommentera här: