SoldatensFru

Ni som på söndagar har ångest och på måndagens morgon våndas inför veckans första dag har säkert hunnit andas ut nu. Min värsta veckodag börjar vid den här tiden. Första natten närmar sig och det finns inget jag kan göra åt saken, inget som kan bota ensamheten.

 

Efter en jobbig kväll med barnen kan jag gråta en skvätt i förtvivlan. Men efter en kväll som denna rinner tårarna ännu värre än vid motgångar. När allt bara klaffar och alla bara är sitt bästa jag kan jag bli så rörd och samtidigt sorgsen över att han inte är här och upplever det. Det är inga onda tårar som kommer, det är ingen klump, bara blöta droppar av enorm kärlek som svämmar över. Alla känslor får inte plats i min kropp längre. Den lilla där inne hjälper nog även den till att mota bort lite överskott. Jag tror det är därför man blir extra känslig som gravid.