SoldatensFru

Jag pratar om ångern över att ha barn. Vad-jag-skulle-göra-om-jag-inte-hade-ungar känslan. Det är aldrig så att jag ångrar mina barn personligen eller separat utvalt, utan det är mer en ånger över mamma, helvetes, rollen som kan infinna sig ibland. Detta hör såklart ihop med att samtliga har varit på sitt mest irriterande humör, något de var och en för sig kan vara lite roliga i men i trio blir det vidrigt för alla i dess närhet. Tyvärr är den enda i närheten jag allena och den enda vars tankar driver iväg av sukt efter ett liv i frihet och oberoende.

I mina fantasier är det livet fantastiskt, det är så för att jag aldrig upplevt det och ibland drömmer jag mig dit. Dessa drömmar varar aldrig länge, verkligheten slår mig i huvudet med en leksaksbil, jag trampar på en legobit eller så behöver naglar klippas och läxor läsas. Ibland blir uppvaknandet ett sms fullt av färgglada hjärtan eller en spontan kram bakifrån när jag lagar mat. Eller att de plötsligt börjar gråta av lycka över att de ska få ett syskon till ...