Prinsessa

Jag somnade igår som den prinsessa jag allt för sällan känner mig som, men som jag faktiskt kan vara. Vintern och våren har tagit på mina krafter och tärt på mitt självförtroende men dagar som igår får mig att finna hoppet en smula, jag kan vara ganska härlig och må rätt bra trots allt. Det finns där inom mig, även om det är djupt begravet under kyla, depression, gravidkilon och ett täcke av pollen.
 
Jag börjar även längta till ett flertal dagar som kommer framöver. Innan har jag mest sett dessa som milstolpar som ska bockas av i väntan på att gå i mål i mitt marathon. Nu kan jag känna glädje även i just den dagen, jag vill uppleva den och jag vill njuta där och då. Nästa vecka bjuder inte på några direkta höjdpunkter ännu, jag avslutar den nuvarande kursen, den som skulle vara min sista. Jag vill fira det men kommer på att jag i min iver och rädsla för att tiden går långsamt om man har lite att göra, la till en kurs till på fem veckor i direkt anslutning till denna. Så jag avslutar och påbörjar.
 
Veckan därpå börjar semestern närma sig på allvar och det är en kort vecka även för min man. Vi ska ha vår yngsta dotters första födelsedagskalas här i Stockholm. Då vi är på landet på västkusten på hennes riktiga födelsedag firar vi dubbelt, och ingen är mer värd två kalas än hon, min tvååring och blivande storasyster. Vi passar även på att skåla för det kommande barnet samma dag, något jag vill göra med mina vänner här innan vi isolerar oss på landet sista tiden innan hon kommer till oss.
 
Helgen efter det infinner sig dagen som jag bokade upp i oktober förra året, som min dotter pratat om varje dag sedan julafton och som hennes två bästa vänner också blev medbjudna till på sina födelsedagar nu i våras. Att just det datumet krockar med den enda inbjudna familjedagen på min mans arbete kan inte hjälpas, även om det bidragit till många stora tårar nedför mina kinder. Jag och tjejerna ska gå på One Direction´s konsert, det kommer bli till ett minne för livet hos oss alla.
 
Sedan åker vi. I nya bilen och med takboxen fullproppad av vagnar, kortbyxor, regnjackor och bb-väskan lämnar vi förorten till huvudstaden och beger oss till andra sidan Sverige för att fira midsommar. Och vi kommer inte komma hem igen förrän barnaskaran kan räknas till fyra och vi är två trötta, men lyckliga, nyblivna föräldrar.

Kommentera här: