Love Actually

Jag tittar på Love Actually och tårarna lurar bakom ögonlocken vid varje scen, den här filmen lyckas röra vid mig på alla sätt varje gång jag ser den.

Vi har haft en fantastisk helg. Min man, jag och de små barnen, våra gemensamma. Det är svårt och jobbigt på många sätt att ha barn, det tär på alla relationer. Ofta spenderar vi helgerna med att stressa, skynda och improvisera men den här, den här helgen har allt flutit på perfekt och fler gånger än jag kan räkna har mitt hjärta bubblat över av kärlek inför dessa människor.

Jag slits mellan euforin av kärlek och paniken över att helgen snart är över. Jag vill alltid ha lite till, ännu en timma, ännu en dag. Men vi härdar ut en vecka till, lever i oset av lyckan för snart är det över. En vecka till sen är det slut. I alla fall för det här året.

Kommentera här: