Pinsamheter
Om det var den positiva inställningen imorse eller faktumet att jag valde att åka och shoppa med mina vänner istället för att sitta hemma och peppa mig själv vet jag inte, men en bra dag har det i alla fall varit och det var ju egentligen mitt slutgiltiga mål! Uppdrag utfört!
Då yngsta barnet skolas in på förskola denna vecka går hon ganska korta dagar, andra barnet får ju såklart gå längre men idag orkade jag inte gå fram och tillbaka. På vägen hem från förskolan passerar vi min systerdotters förskoleklass och passar på att plocka upp henne för lek med sina kusiner hemma i vår lägenhet. Min äldsta dotter har en kompis hemma och min son har två. Åtta barn totalt sysselsätter sig på olika nivå och i olika rum. Ibland skriks det och smälls i någon dörr men oftast så skrattar de högt så det ekar mellan väggarna.
Jag minns när jag var i den åldern och tog hem kompisar, vilka blandade känslor jag hade över det. Hur jag tänkte och hur jag mådde kring dessa besök var så olika. Att jag alltid var lugn över att det var fint hemma hos oss, städat och fräscht liksom. Hur jag visste att det fanns något mellis om någon var hungrig och att jag hade en egen dörr att stänga om vi ville vara ifred.
Men det var inte bara trygghet som befann sig bakom den ständigt olåsta dörren till vårt hus. Klumpen i magen fanns alltid där även om han sällan var hemma vid den tiden. Men om han nu var hemma, vilket humör skulle han vara på? Skulle jag få en puss och en kram och ett "Hur har du haft det idag?" eller skulle han vända bort blicken, låssas att jag inte fanns, att mitt hej inte bekom honom. Eller ännu värre, skulle han skämma ut mig inför min kompis? (Inte genom att vara allmänt föräldra-pinsam utan med flit, så uppenbart att även kompisen förstod att det var avsiktligt, vilket i sin tur fick honom att framstå som en ännu större idiot och därför blev ÄNNU mer pinsamt för mig, att ha en elak farsa liksom)
Mina barn känner knappast någon trygghet i att det finns färska frallor som ligger och svalnar på någon plåt och att det i kylen väntar ett dussin pålägg som faller alla i smaken. Nä, när det kommer till mat kan de nog skämmas lite runt middagsbordet när den som stannar för att äta ser på maten men inte förstår vad de är för någonting. Ibland skrattar de åt våra middagar och ofta får jag höra att "det inte är någon maträtt", bara massa olika mat och såser och röror. Om det är vad de skäms över så är jag nöjd. Ibland kan jag nog även ha lite för få kläder på mig, sånt är ju också lite pinsamt.
Imorgon tror jag att jag ska fråga dem om det är något mer...