Mina tuttar!
Så nu kör jag på känsla. Fatta om ni vill, om inte så låssas jag att jag inte bryr mig (fast det gör jag)!
Om en vecka ska jag operera mina bröst. Jag ska göra ett lyft och lägga in 300cc i varje tutte. Redan här och nu vill jag börja förklara valet av min storlek och form, hur jag inte "kan" lägga i mindre men jag borde låta bli. För den här operationen gör jag för mig. På det vill jag krydd med nån line om att "jag bara gör som jag vill och för mig" osv. Fy fan vilket skitsnack!
Jag gör typ aldrig nått för mig. Har byxor på mig hemma för barnens skull (barnens kompisar iaf). Har smink på jobbet för att inte skrämma slag på gästerna. Obekväma skor för att vara sexig för min man. Ni fattar.
Bodde jag ensam på en fucking jävla öde ö så NEJ, då skulle jag inte lägga familjens budget för 10 dagar på Maldiverna, all inclusive, på att skära min kropp till förskönande resultat. Men jag lever inte ensam och semesterorten sjunker inte än, jag vill tro att ingreppet kommer att göra mig lite mer tillfreds med min kropp. Och jag känner att jag är värd den chansningen.
Men jag sticker inte under stolen att jag är livrädd. Att jag tycker att det är svårt att prata om med barnen och att jag samtidigt vill att mina döttrar ska känna stolthet över varenda millimeter på sina kroppar. Jag är ju stolt över min kropp med, över mina bröst som gett näring till dem alla fyra. Men nu är det ju slut med det, nu är det mina tuttar!
skriven
jag gjorde en förstoring av mins bröst för ett par år sedan.. Det var det bästa jag gjort. Det kostade pengar ja! men det är så värt det! Om det finns hjälp att få för att förbättra sitt utseende som resulterar i bättre självförtroende och självkänsla skall man ta den hjälpen! Lycka till!