Livet är världens svåraste!

Jag säger det igen - Livet är världens svåraste!
Jag är stressad precis exakt alltid och hela tiden. Fånga dagen? "VAR FAN DÅ" vill jag skrika till alla Carpe Fucking Diem personer. Hur har ni ens tid att stanna, kasta ut en krok gång på gång och vänta på fångst?
Eller är det kanske inte alls som att fiska. Ni ser, jag fattar ju inte ens vad begreppet betyder.
 
Hur fångar jag någonting som inte ens finns?
 
Jag har inga dagar att fånga. Jag har minuter och timmar att jaga. Jaga dagen. Skynda imorgon och lev om tio år eller så. När tiden kommer ikapp mig och de få gånger jag är här och nu får jag panik. Jag är fast i ett ögonblick som aldrig kommer igen och jag brister, oftast i gråt. När barnen är så där fina mot varandra som bara mina fyra barn kan. Ett tillfälle som snart är förlorat och förbi och aldrig kommer igen. Jag kan ju inte fånga det. Det är där och då och inom kort borta för alltid. Kan man ha en solkatt i en bur?
Jag bryter ihop då och är olyckligare än alltid annars. Att tiden går är plötsligt en förbannelse. Det som alltid annars är min räddning i livet, min välsignelse, är då min fiende.
 
Jag vill inte fånga. Jag vill inte leva här och nu. Jag är igår och imorgon och i framtiden, när jag blir vuxen.. då ska jag minsann..
 
Imorgon har vi en meditativ föreläsning på jobbet - jag om någon, en av de som arrangerar, kommer kanske lära mig mest!