Feeling
Så länge sedan att jag minns knappt hur jag gör.
Det var månader sedan jag lär fingrarna dansa över tangenterna såhär. Sedan huvudet spann och jag formulerade meningar i detta forum, kanske delvis för er men ändå aldrig egentligen. Jag skriver ju för mig, om mig och om mitt. Bara tanken på att någon skulle vilja läsa gör att jag vill lägga ner direkt - ändå är det, på samma gång, det enda jag vill. Det är väl helt enkelt så att jag inte har något annat forum som är just bara mitt..
Nu då? Ska jag dra en överblick av de senaste åren eller vad?
- Konstigt ju!
Jag är här och nu. Fick sån sjuk feeling efter att ha kommit på den här gamla bloggen och läst igenom några av mina gamla inlägg. Ego. Men jag saknar hon som skrev då. Jag gillar ju att se mig som en skrivande person. Typ som att jag gillar att se mig som en som dricker vin mitt i veckan eller åker till Paris på våren varje år med min syster. Som är en ung mamma (fast än jag inte alls är så ung längre utan mer än vanlig mamma med ett par ovanligt gamla barn). Som en entrepenör som driver eget aktiebolag (även om jag var gång måste googla hur det stavas). Det är lixom jag (fake it til you make it).
För er som följde mig förr, kan ni tänka er att den där ungen som vi försökte få till när jag började blogga är tre och ett halvt nu. Och att min man fortfarande veckopendlar och är borta långa perioder. Det är ändå sjukt, fast på olika sätt då. Och att vi bor kvar i lägenheten i parken som vi alla hatar och älskar på samma gång. Och att jag har ett barn i högstadiet som är lika gammal som jag snart (!!). Och att jag fortfarande inte sover hela nätterna.
Livet är sig likt på många sätt. Dock rynkorna några fler..