Back to the 50´s

Jag är inte mitt bästa mig själv idag. Dagarna ifrån varandra börjar ta ut sin rätt. Över en vecka med ett snitt på ungefär 0,3 samtal per dag som var och en legat under tidspress och ofta slutat i tårar utan tid till tröst. Jag vill ha avlastning här hemma och hans tunga kropp på min om kvällarna. Jag vill ha hud mot hud och någon som frågar hur jag mår utan att sluta lyssna om inte svaret är Bra.
 
Jag är trött, ledsen, arg och förbannad. Allt i ett är en dålig kombination. Jag är ensam. Livet som soldatfru var inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det känns jävligt 50-tal, fast utan milkshakes och twist.