Erkännandet
Min son har många långa upplägg om varför han önskar sig en lillebror istället för en syster. Om jag inte kännt honom så bra hade jag köpt dem alla men jag ser på honom varje gång han tar upp ämnet att det är något som inte riktigt stämmer ...
Efter argument om att han redan har systrar och att samtliga kusiner är tjejer förstår jag honom såklart, han är tio. Teoretiskt sätt vet han att man inte kan välja och inte heller byta ut det man redan har.
Idag sitter han med Lola i knät och målar i hennes nya målarbok. Han hjälper henne med allt hon ber om och behandlar henne med all den respekt hon inte ännu är medveten om att hon förtjänar. Han ser på henne som han ser på ingen annan och när han ser att jag ser så säger han det:
"Jag vill ha en kille för ingen tjej kan någonsin bli så bra som den här".
Jag ler och gråter av lycka. Jag förstår hans rädsla mer än någon annan för jag känner exakt likadant.
