SoldatensFru

När min bror igår svarade ja på frågan om att sova här med de stora barnen natten mellan idag och imorgon, för att jag skulle kunna åka med min man till Karlsborg, blev jag både lättad och glad. Även om det bara genererar en extra dag tillsammans innan tio isär så kändes det värdefullt.

 

Det var igår det. Sedan dess har jag hunnit ångra mig och ångra mig igen flera gånger om. Jag väger timmarna tillsammans mot svårigheterna rent praktiskt. Det bra mot det dåliga och det goda mot det onda.

Att det ikväll skulle kännas bra att sätta sig i bilen tillsammans och veta att vi får somna tätt intill inatt, äta frukost imorgon och då veta att det återstår en natt till. Jag vill det men den njutningen kommer inte ensam. Tillsammans, hand i hand, går ensamheten jag kommer känna när jag låser dörren på tisdag förmiddag, beger mig till bussen som ska ta oss till tåget för att åka hem igen. Hem till en tom lägenhet där hans doft för länge sedan har dunstat. Jag kommer gråta i hallen. Jag kommer ångra att jag åkte och utsatte mig för smärtan jag visste skulle komma.

 

Det är egentligen inte värt det, ångern kommer snabbare om jag inte åker med. Redan imorgon när jag vaknar är den hos mig då. Som ett täcke ligger den över mig och väntar när jag vaknar. Då är han borta och utan att jag märkt det har han kysst mig farväl. I min telefon väntar redan ett meddelande om att jag är saknad och älskad. De tio dagarna skulle bli elva och jag skulle säkert torka en tår från min kind innan klockan hann fara iväg och barnen ska till skolan. Det skulle få mig på andra tankar och i sorgen efter min älskade skulle jag kunna trycka in små glimtar av kärlek.

 

Ibland väger det dåliga mest. Vågens ena skål ligger stadigt mot marken, full med det tyngsta av smärtor. På andra sidan ligger lyckan, högt upp mot skyn. Den har i tyngd inte en chans mot smärtan. Lyckan är så lätt, så sällsynt. Hos psykologen på fredag kanske jag kan få hjälp med viktfördelningen mellan de två. Tills dess får skålarna åka gungbräda från sida till sida.