Solsken i blick
Tiden rusar iväg när jag kollar resor till solen. Det bär mig lite emot att köpa ett färdigt kitt med flyg, transfer och hotell, jag vill gärna välja själv. Det brukar bli både billigare och smidigare men just denna gång vet de fan.
Att kosta på sig en resa mitt i vintern för bara mig och Lola känns helt rätt. Det blir betydligt billigare och lättare på alla sätt, de stora får ändå inte ledigt från skolan så jag kan skylle lite på det också. Men ska jag betala för värme ska det vara ordentligt varmt också, ingen fesljummen Kanarieö. Ingen svensk sommar. Jag vill ha riktig värme och för det, i februari, får man åka långt.
Frågan är hur långt man vågar flyga med en ett och ett halvt åring?
Det borde finnas lekrum på flygplan, underbart för alla resande. Föräldrarna slipper ursäkta sin lilla som springer fram och tillbaka i gångarna, skriker av uttråkning eller hoppar runt i sätet och de passagerare som inte har barn slipper veta av dem.
Jag borde starta ett flygbolag.
Dock har jag hört att det bästa sättet att bli miljonär på är att vara miljardär och sedan köpa ett flygbolag.
Jag är varken eller och kommer förmodligen inte bli heller. Jag får åka med, anpassa mig till systemet och följa reglerna. Low fare here we come ...