Briljant!

Ända till Lola tog över någon gång inpå småtimmarna var det hennes kommentar som höll mig vaken. Jag fick den igår på inlägget "Söta utan socker". Hon förklara sin situation och sina tankar över samma ämne som jag diskuterat kring, utseendefixering i åldern barn. Hon har sunda värderingar som så många andra men hon drar ett exempel jag bara inte kan släppa. Hon ursäktar sig över det i texten till mig och kallar det lite töntigt men det träffar mig som en pil. Töntigheten kanske passar mig, i alla fall gör enkelheten det.
 
 
Enkelt, kommer jag ihåg. Enkelt, fastnar. Enkelt, kan jag föra vidare.
Det hela byggde på något så simpelt som att istället för att berömma: "Va fin du är i ditt nagellack", roat säga: "Vad roligt det är att man kan måla naglarna i olika färger". Ta bort fokus från utseende och istället införa känslan av glädje. Att med små enkla medel bevisa hur kul man kan ha med sitt utseende utan att det ska vara fylld med fel och förbättringar.
Briljant!
 
Jag minns ett tillfälle starkt, min bror hade inte klippt sig på länge och vi i familjen fnissade lite åt hans burriga frisyr. Han själv var stolt och glad över att så många påpekade hans hår och log.
Hans flickvän förklarade lite försynt att de kanske skrattade för att det just inte var så fint ...
"Kan jag få folk att skratta så är det den bästa frisyren jag kan ha", blev hans svar.