Talet som inte blev av

Jag går på toaletten oftare än jag behöver. Jag tittar i trosorna, synar pappret jag torkat mig med och letar med blicken i vattnet som fyller porslinet. Ingenting.

I somras var jag nästan två veckor sen. Helt övertygad om en graviditet gjorde jag ett test på Apotekets kundtoalett i Åsa. Den lilla sommarstaden mellan Göteborg och Varberg där vi de senaste åren spenderat semestrarna. Jag skulle göra testet, beskåda ett litet plus och bara några dagar senare få höja mitt glas till en skål på min mans födelsedagsmiddag. Jag skulle hålla ett tal om hur fin far han är till vår dotter och skoja om hur hårt hans arbete är i jämförelse med att vara hemma med barn. Med ironi och allvar i rösten skulle jag ha erkänt mig rädd för situationen som den nya tjänsten som militär skulle innebära för oss som familj. På den långa promenaden till Apoteket minns jag hur jag tänkte att detta händer för att vi kommer fixa det. Ett test vi kommer klara för att vi tillsammans är starka nog. Det som inte dödar härdar, hade jag skojat. Något liknande hade jag sagt i mitt tal där på terassen under seglet på hans födelsedag. Därpå hade jag ursäktat mig, ställt champagnen på bordet och skålat i saft.

Dagarna gick och hans födelsedag kom. Jag höll inget tal. Jag fick mens väl hemma igen samma eftermiddag. Testet på toaletten skrek Inte Gravid!