Bak och fram

Hur underbar sommaren än hade varit så började den lida mot sitt slut. Året var 2009 och jag var 22. Någon direkt semester hade väl inte någon av oss kunnat plocka ut men att matcha våra ledigheter så gott det gick hade dugit bra. Vi sponsrade bensinmackar och statens järnvägar med allt vi hade över för att bara kunna vara varandra nära. Ibland väntade vi i varandras lägenheter ända in på småtimmarna för den andra att komma hem. Vi var tillsammans nästan hela sommaren men vi visste båda två att värmen skulle ta slut och milen mellan oss förbli 50 om ingen av oss tog sitt pick och pack och bytte hemstad. Skulle det fortsätta fick det bli så.
 
Då mitt bagage bestod av två små barn med tillhörande dagisplats och pappa, en fullt möblerad lägenhet på 110kvm och en fast anställning blev valet ganska enkelt. Han bodde inneboende och fick plats med sina ägodelar i baksätet på farsans volvo. Vilken sida som är fram och vilken som är bak diskuterar vi fortfarande men vi bor här just nu och säkert ett bra tag framöver.
 
På hans födelsedag i slutet av den sommaren tog jag honom till restaurangen i toppen av Kaknästornet. Vi åt en trerättersmiddag, skålade och såg ut över vår nya, gemensamma hemstad. Ungefär ett halvår senare friade han till mig i samma torn.