Ser du stjärnan?
Även om det nu bara är jag och Lola hemma så dansar vänskapens andar runt här i rummen. Jag tycker mig se glitter i luften omkring mig och trots att hon sover nu så känner jag mig inte ensam. Idag har vi verkligen kunnat tanka våra kompiskonton, laddat dem med kärlek, skratt, skvaller och drömmar.
Jag känner en tacksamhet inom mig som jag knappt känner igen längre. Den är främmande men ändå så välbekant. Jag har haft den förrut men det var tyvärr länge sedan nu. Jag hoppas den stannar ett tag hos mig.
Som många andra vid den här tiden på lördagar tittar jag på Så Mycket Bättre. Jag gillar program som inte går ut på att någon ska röstas ut, åka hem eller snackas skit om. Kanske är allt fejkat, uppgjort och klippt osammanhängande men det struntar jag i. Det är musik, lite babbel och lagom många kisspauser. Och ingen behöver gråta i slutet för att den inte duger. Så tycker jag.
Vissa dagar tackar jag högre makter för att just den jävla dagen är över. Denna dag är ingen av dem, tvärtom. Ikväll beskådar jag stjärnorna på himlen och inser att de lyser upp någonstans, så som mina vänner och min familj gör för mig.