Systerskap och drömmar

En sån där dag som bara inte får ta slut. Förutom samtalet som kommer att vara vårt sista på ett par dagar har denna lördag varit fulländad som gift, ensamstående, gravid, trebarnsmamma. Alla barn har överträffat sig själva och jag har fått betydligt mycket mer tid än vanligt men min syster. Vi har kunnat prata utan att vara föräldrar. Alla ni med barn vet vad jag menar nu. De få stunder när man plötsligt bara kan vara sig själv, inte mamma, bara jag.
 
I stundens hetta planerar vi för framtiden, den närmsta och den om länge. Resor vi ska göra och relationer vi vill uppnå. Jag är som lyckligast när jag får planera, långt ifrån alltid blir det något av alla planer men det kvittar. Ibland blir det av och då är det värt. Oftast uppskattar jag ändå resan som mest innan den bär av. I datorn, på pappret och i tankarna är upplevelsen som bäst. Då är allt möjligt och flyter på perfekt. När verkligheten sen spelar in adderas människor i olika storlekar och då spricker bilden av perfektion. Då tar drömmen slut, uppvaknandet tar över och verkligheten hälsar på. Men fram till dess finns drömresor utan gränser.