Fritt fram

Timmarna passerar och jag får lite gjort, men likt en droppe i oceanen av måsten. Det räcker inte, jag ser inget ljus och mitt tålamod tappas bort - det springer fort och gömmer sig. Jag ser det ibland när det försvinner bakom krönet men jag är alltid den som ger upp först, leken är slut, tålamodet har gömt sig för bra och jag orkar inte leta upp det. Jag skriker rätt ut - KOM FRAM BARA, jag orkar inte mer!
 
Jag fryser och känner mig ungefär som hojjen på bilden. Som en inparkerad cykel, obrukbar till dess syfte och omgiven av skit, kall blöt skit utan hopp i sikte.
 
 
Inte vidare positivt idag ...

Ett plus bland alla minus är att nästa helg spenderas i Göteborg, min andra hemstad (eller blir det tredje nu kanske?). Jag behöver hjälp med både matematik och unge om tentorna följande vecka ska gå vägen. Jag hoppas även få lite ensamtid med min man, romantiken packas undan med sommarklänningar och soltimmar just nu och kvar finns den gråa vardagen iförd sockor och med en snorig näsduk i fickan.