Vänner och fiender

Om jag inte tidigare idag hade bokat min första terapitid hade allt mitt hopp varit som bortblåst nu. 
Det är anmärkbart hur en så underbar dag där jag som mamma, med stor hjälp av min bästa vän, kunnat leverera perfekta kalas outfits till samtliga barn. Efter 4 timmar i inomhuscentrumet beslutade vi oss för det bästa till alla och det resulterade i applåder väl hemma igen.

Jag kände mig inte bara som en bra mamma utan tyckte om mig själv för att jag burit upp ett bra humör hela dagen. Haft tålamod med de små och valt med omsorg utan stress i magen och panik i huvudet. Jag har även tänkt på min man med kärlek och längtat till imorgon utan missnöje över att han inte är här idag. För en sekund är jag Supermom och Wonderwoman i ett!

Men då kommer hon, den enda som kan golva mig med bara blicken. Hon lägger till ord och meningar till glöden i ögonen och allt som tagit mig en hel dags medgångar att bygga upp raseras. När hon svidar om till fiendeförklädnad har inga av mina superkrafter någon effekt. Hon är större, starkare, åtta år och vinner oavsett om hon förlorar. 
För min förlust är ett faktum i samma stund som hon brister.