Nära och borta, Måste och borde

På en grön sandlåda stod den uppställd, hela promenadvägen tillbaka. Jag hittade hennes andra sko och sen dess har jag kännt mig lite mer komplett, som om det var just min andra del i ett par. Lola sov middag länge igår och jag kom ikapp med massa plugg. De värsta kurserna är klara nu och det som återstår fram till sommaren och livet som fyra barnsmamma tar vid är endast en kurs i taget, lika många poäng men i alla fall inte flera parallellt.
 
Himlen här är täckt av moln och marken av vattenpölar, det är snudd på vindstilla och en dag i parken med tillhörande kexmatning av änderna skulle absolut vara genomförbart. Jag borde boka en tåg och ta mig hem till Stockholm igen, jag har för mycket att hinna med för att skjuta upp alltsammans till imorgon. Jag måste inte åka idag, men jag borde verkligen.
 
Jag hörde att mina gator där hemma är prydda av snö, det talat för att stanna här idag så starkt att det kan vara värd att få magsår imorgon. Förutom det är jag sugen på att ta en promenad i ensamhet längs vattnet. Det kan omöjligt hända hemma ikväll. Det var länge sedan jag gjorde något bara för mig. Oftast kan jag ändå inte njuta av det då jag redan innan stunden är kommen har gett mig själv en blyhjälm av dåligt samvete. Hjälmen är försedd med skruvar på insidan om sakta vrids in i under min hud och skickar ut ilningar av självförakt igenom hela kroppen. Här är det annorlunda. Här har vi ännu en så liten del av vårt liv att inga måsten finns. Här hänger inget över mig och han är nära till och med när han är borta.