Det första hugget tar djupast

... Efter separationen följer månader av självförakt, i min dåliga relation hade jag hela tiden försökt att ändra på mig för att passa in, för att passa honom. Lyckades jag fungerade det ett tag men någonstans tyckte jag för mycket om mig själv för att försumma min lycka. Vi hade skadat varandra med svartsjuka, lögner, bråk och svek. Jag var trasig och min självkänsla var obefintlig.
Månader blev till år och tiden som följde blev ett tappert försök att reparera min skadade själ och mitt brustna hjärta. Tillvägagångssättet vad en 19 årings och ni anar inte hur fel ute en sådan kan vara när det gäller att hova in självförtroende.
Jag gjorde mycket jag inte är stolt över men jag är fan stolt för att jag försökte. Hade jag inte kämpat hade jag aldrig funnit varken kärlek eller lycka. Min inre frid är fortfarande utom räckhåll men jag strider fortfarande mot många fiender i mitt huvud. Vi är några få som förstår "The first cut is the deepest" lite bättre än alla andra.
 
Likt många andra missbrukare trillade jag tillbaka ett par gånger. Då jag led av förakt mot allt jag själv var och stod för behövde jag knark, jag drog jag mig till honom, min fix. Om han hade ny tjej då kickade drogen ännu hårdare men avtändningen var desto värre. Vi tävlade om vem som kunde såra djupast och vi var vinnarskallar båda två, dåliga förlorare och ännu sämre om vi skulle ta hem segern. Och precis som anhöriga till missbrukare har mina nära fått utstå mycket skit, för att inte tala om de riktigt bra killar jag träffat efteråt och min nuvarande man.



Nä men god morgon då!
Ribban för djupa ämnen är satt för dagen. Då gårdagens restaurangbesök gick högt över förväntan och vi krossade taket av stolthet som föräldrar pushar vi det ytterligare, frukostbuffé på söder. Vi övar på det här med att vara civiliserade inför Barcelona. Tro inte nu att mina ungar är värsta vildarna, de är fina och uppfostrade barn. Det är min toleransnivå som mamma som minskat drastiskt med att de blivit lite äldre. Eller så är det för att vi nu har ett litet barn som lixom uppför sig lite som hon vill som jag måste kunna lita på de stora.
Vi måste vara på samma sida, på samma lag och vi ska tävla i lycka och skratt.