Svaghet

Skolans sportlov innebär sovmorgon vilket ger mig nya barn. Utvilade, pigga och efter en lugn start på dagen är de båda sitt bästa jag. Jag passar på att njuta för snart är vi tillbaka med väckarklockan igen. Timmarna till de kommer hem från fritids är många och långa men sedan tickar det på bra. Jag saknar honom lika hysteriskt idag men känner ändå en klen tröst i att det "bara" är en vecka kvar.

Graviditeten glömmer jag bort med jämna mellanrum. Det gör mig inget då det kan vara ett av de värsta tillstånd jag vet. Jag vill kunna njuta, känna mig vacker och unik och med en sån där aura alla pratar om. Om mig osar det fisar och det enda som lyser om mig är min feta hy.
Jag känner mig inte det minsta fin och ju mer jag försöker, desto värre blir känslan. Med smink och fina kläder som ändå inte sitter bra framställer jag mig själv som utklädd snarare än uppklädd och skammen i pinsamheten att ens försökt förvärrar allt.

När de kommande månaderna med graviditet, nyförlösthet och amning är över ska jag kämpa för att bli nöjd med mitt yttre. Det inre kommer nog tyvärr inte komma förrän det får lite på köpet av det yttre. Kalla mig ytlig om ni vill men jag är nog bara inte starkare än så.


Vecka 18 igår