Mina barn och andras ungar
Han står med ena handen långt ner innanför byxorna. Han pillar och drar. Jag känner honom inte, har aldrig träffat pojken förrut men kan inte låta bli at säga åt honom. Svaret blir att han, med blicken fäst i min, tar upp den knubbiga handen, för in pekfingret långt upp i näsan för att sedan smaka på det han hittat.
Jag bryter vår ögonkontakt innan jag kräks och letar upp min dotter i skaran av barn. Han ser henne också och snabbare än jag hinner han fram för att med samma hand smeka hennes hår.
Gråtfärdig och illamående lämnar jag förskolan med min systerdotter i handen och min yngsta i vagnen. Det är alltså här hon ska vara om dagarna efter sommaren (?).
Till er som tror att jag fullkomligt älskar barn bara för att jag snart har dubbla par vill jag bara säga, ni har fel.
Jag älskar mina barn och några av de jag känner. Jag tycker om hela, rena, glada och friska barn. Skulle jag kunna föda dem efter en halv graviditet och spola över åldrarna 3, 4 och 5 skulle jag kunna ha hur många som helst.
Det kan hända att jag kommer ändra uppfattning om detta när mina egna hamnar i tonåren, då kanske det kommer behöva spolas över lite mer. Spolas över och spolas av!