Lägligheten

Redan idag vid lunch ville jag somna och vakna upp imorgon eftermiddag. Jag saknar honom så det gör ont. Nu när det är så nära frigör min kropp så mycket energi att den bara skakar, så som den gör när man tränar hårt.

Likt ett jobbigt pass blir jag trött av ansträngningen. Jag vill sova mest hela tiden. Jag vill kräkas upp klumpen av illamående som ständigt ligger som en lock på min magsäck och gör det omöjligt att njuta av mat. Jag äter ändå, jag måste då all styrka saknas mig. Svimfärdig är det sista jag skulle vilja toppa mitt tillstånd med just nu. Att bli en vuxen till i ett par veckor framöver kan inte komma mer lägligt. Att vi i perioder kommer vara fler vuxna än barn känns som en lyx obeskrivbar för de som inte kan relatera, och de som kan förstår!

Kommentera här: